Image

Tuffare tider

Början på 80-talet blir som 1970-talet hade slutat – turbulent. Redan i slutet av 1970-talet intar Sven Hampus och Christer en mer försiktig hållning och säljer ut alla tankfartyg ur det egna Salénia, men Sture Ödner beslutar att behålla de största tankbåtarna som Salénrederierna beställt under 1970-talet.

Saléns gör ändå en kraftansamling för att anpassa sig till de tuffare tiderna. De tre divisionerna, torrlast, kyl och tank är satta i egna självständiga bolag, med moderbolaget i toppen, tillsammans med Salén Energy och Salén & Wicander. Kyl och torrlast drar de tunga lassen. Kyl, eller Salén Reefer Services som bolaget heter är största rederiet i världen på banantransporter med nära en tredjedel av världens bananer. En förutsättning för att vinna kampen om kunderna är att båtarna är tillräckligt moderna, och därför vill kyls vd Mats Ruhne investera i minst 10 nya fartyg inom några år. Salén Dry Cargo som torrlastrederiet heter, har under Gunnar Rosengrens ledning sålt ut egna fartyg och satsar på en stor del inhyrt tonnage för transport av kol, vete, malm och timmer.

Vid decennieskiftet fyrfaldigar bolaget omsättningen med god lönsamhet, och 1981 är man världens största spannmålstransportör åt ryssarna. Men tank gör enorma förluster efter oljekriserna.